Brand

Det absolut enklaste, billigaste och effektivaste sättet att minska brandriskerna är att hålla allmän ordning och reda. Kunskap om vilka brandrisker som finns och åtgärdande av brister kan radikalt minska risken för att en brand uppstår. För att få bästa effekt bör det finnas rutiner för att upptäcka och åtgärda eventuella brister i brandskyddet

Många bränder inträffar i samband med ombyggnads- och reparationsarbeten. Mängden brännbart material ökar vid dessa tillfällen och arbeten som kan medföra brandrisk utförs samtidigt som byggnadens brandskydd i form av brandcellsgränser,brandlarm och liknade under vissa perioder kan vara satt ur funktion. Vid alla ombyggnads- och reparationsarbeten bör därför brandskyddet ges hög prioritet.

Särskilt stor risk innebär så kallade heta arbeten som svetsning, skärning, kapning med rondell, användande av varmluftspistol och öppen låga i övrigt.

Försäkringsbolagen och Brandförsvarsföreningen, har upprättat särskilda säkerhetsföreskrifter för heta arbeten. Dessa gäller för försäkrade byggnader och ställer krav på både beställaren av arbetet och på den som utför arbetet, entreprenören. Det åligger beställaren att enbart anlita entreprenörer som har personal utbildad i heta arbeten och att utse en brandskyddsansvarig som ska se till att reglerna efterlevs. Visar det sig vid en brandskada att man brutit mot säkerhetsföreskrifterna kan den försäkrade att drabbas av påföljd i form av avdrag på ersättningen från försäkringen.Har skadan orsakats av en entreprenör kommer försäkringsbolaget att kräva det utbetalda beloppet av entreprenören.

Anlagda bränder är ett stort samhällsproblem som kostar miljardbelopp. Det anläggs bränder i allt från papperskorgar till byggnader. Offentliga byggnader som skolor, fritidsanläggningar och flerbostadshus är särsklit utsatta. Kyrkor utsätts också för anlagd brand. Orsakerna till anlagda bränder är många, alltifrån bus till vandalism och rena pyromandåd.

Ofta startar bränderna i containrar, på lastkajer, i entrér, källare, soprum och vindar.
Det finns en hel del man kan göra för att minska riskerna för anlagda bränder. Generellt handlar det om att ta bort möjligheterna att anlägga bränder. Som ägare/innehavare kan man ofta genom små åtgärder minska risken för anlagd brand:

• Sopcontainer och sopbehållare bör vara täckta och försedda med låsbara luckor.
• Kartonger, sopor med mera bör samlas på plats där allmänheten inte har tillträde. Soprum förses med lås. Begränsa mängden lättantändligt material, töm papperskorgar dagligen.
• Lättantändligt material bör undvikas på lastbryggor. Ingen lagring av brännbart material bör ske nära byggnaden.
• Förbättrat inbrottsskydd, belysning i eller kring byggnaden och beskärning av buskar och träd närmast byggnaden minskar risken för både inbrott och anlagd brand.
• Dörrar till utrymmen som inte är avsedda för allmänheten bör vara låsta. Som till t ex vindar och torn.
  

I framförallt kyrkor, men även i vissa andra kulturbyggnader, utgör levande ljus ett naturligt och viktigt inslag i verksamheten. I vissa äldre byggnader är man också beroende av öppen eld för ljus och värme.

Det är viktigt att öppen eld används under ordnade former och att säkerhetsaspekterna beaktats. Ljus ska placeras så att de inte riskerar att antända kläder, gardiner eller andra lättantändliga material,även om ljuset eller ljusstaken faller omkull. Felaktigt placerade ljus kan utgöra en direkt fara för besökande.

I vissa kyrkor förekommer oskyddade ljus på bänkgavlar och vid till exempel dopfuntar. Vid oaktsamhet kan dessa lätt antända hår och kläder.

I kyrkor är ljusbärare eller ljusglober där besökarna själva tänder ett ljus vanliga. Dessa kan utgöra en stor brandrisk. Ett dåligt fastsatt ljus som faller ned kan antända ett trägolv eller en matta. För att minska riskerna för brand bör ljusbäraren placeras på en skiva av obrännbart material. Skivor av plastglas som ibland förekommer är direkt olämpliga. Skivan bör ha upphöjda kanter så att ljus som ramlar inte rullar av. Är inte ljusbäraren mycket stadig i sig bör den dessutom fästas i golvet.

Generellt bör öppen eld inte förekomma om det inte finns ett organisatoriskt brandskydd anpassat för detta. Någon måste vara ansvarig för att öppen eld endast används på lämplig plats, att släckutrustning finns tillgänglig och att brinnande ljus aldrig lämnas utan uppsikt.

Eldstäder och tillhörande rökkanaler utgör en stor brandrisk. Eldstäder kan vara inrättade för centraluppvärmning eller för lokal uppvärmning via kaminer, kakelugnar och öppna spisar. Brandorsaken är oftast:

• Överhettning av brännbart byggnadsmaterial
• Brännbart material placerats för nära eldstaden eller rökkanalen
• eller överhettning till följd av soteld.

Orsaken till överhettning av byggnadsmaterial är ofta skador på rökkanalerna, orsakade av för höga eller för låga rökgastemperaturer. För hög rökgastemperatur kan orsaka
värmespänningar med sprickbildning eller förstörd värmeisolering som följd. För låga temperaturer kan medföra kondensutfällning i eldstäder och rökkanaler vilket kan orsaka rostskador. För att undvika detta ska eldstäder och rökkanaler installeras på ett korrekt sätt, underhållas regelbundet samt eldas på rätt sätt för att hålla lagom rökgastemperatur och för att undvika soteld. Särskild uppmärksamhet bör ägnas de eldstäder som enbart används sporadiskt.

Soteld kan uppstå när sot (tjära) med låg antändningstemperatur bildas på eldstadens och rökkanalens omslutande väggar. Sotet kan antändas av gnistor, glödande kolpartiklar, flagor eller överhettning. I samband med soteld uppstår mycket höga temperaturer som kan skada skorstenen och därmed sprida branden till andra delar av byggnaden. Även gnistor som bildas vid sotelden utgör en stor brandfara särskilt för byggnader med brännbart tak. Efter en soteld bör alltid skorstensfejarmästaren kontaktas så att en noggrann kontroll, inklusive täthetsprovning av rökkanalen, kan utföras.

Fasta förbränningsanordningar och därtill hörande rökkanaler samt imkanaler skall rengöras regelbundet. Detta sker genom sotning. I samband med detta ska även det som rengörs samt skorstenar och tak med därtill hörande byggnadsdelar kontrolleras.
Frågor om eldstadsbrandskydd kan lämpligen ställas till skorstensfejarmästaren.

Många bränder och brandtillbud inträffar i köket. Ofta orsakas bränder av slarv med kaffebryggare och spisar, eventuellt i kombination med dåligt rengjorda spisfläktar.
Spisar, liksom kaffebryggare, bör förses med timer. Spisfläkten bör rengöras regelbundet. Vid planer på nyinredning av kök i kulturhistoriskt värdefulla byggnader måste den ökade brandrisken tas med i beräkningarna.

Ca en tredjedel av alla bränder i kyrkor startar i elektriska material eller utrustning. Det rör sig om alltifrån uttjänta elanläggningar till glömda kokplattor.

Med några relativt enkla åtgärder kan risken för brand minskas betydligt.

• Regelbunden kontroll av elanläggningar (se nedan)
• Använd gärna timer för t ex kaffebryggare, vattenkokare och strykjärn, som slår av strömmen efter en viss tid.
• Dra ut mobil och datorladdare när laddning inte sker.
• Installera/använd jordfelsbrytare
• Regelbunden kontroll av belysningsarmaturer. Byt gärna ut till LED.
• Lampor, särskilt halogenlampor och spotlights som kan uppnå höga temperaturer, ska vara ordentligt fastsatta och inte vara placerade i närheten av lättantändliga material.
• Förse lampor i vindar, källare, förråd och andra biutrymmen med skyddsglas alternativ ersätt med LED.
• I kyrkorglar finns stora mängder brännbart material. Rutiner för kontroll och underhåll av elinstallationer och fläktar i dessa bör finnas. Fläkten är oftast placerad i en ljudisolerad låda som givetvis bör var utförd i obrännbart material. Den elektriska skyddsklassen på motorn ska uppfylla de krav som gäller för den miljö som den är placerad i.
• All elektrisk utrustning som inte behöver kontinuerlig ström kan kopplas till en huvudströmbrytare som slås ifrån när byggnaden inte används.

Regelbunden besiktning ska utföras på anläggningar som är utsatta för stora påfrestningar och i lokaler där många människor samlas; i kyrkor, teatrar, restauranger, hotell och skolor samt i lokaler där föremål av stort värde förvaras.

Besiktningen ska ske med tidsintervall som anpassas till anläggningens utförande och användning. Dessa regler gäller för alla byggnader oavsett om de är försäkrade eller ej.

Genom Brandskyddsföreningens Elektriska nämnd sker regelbunden revisionsbesiktning av byggnader vars brandförsäkringsbelopp överskrider en viss gräns. Gränsen varierar mellan olika byggnader. För till exempel kyrkor är gränsen 500 basbelopp, och besiktningen sker vart tredje år.

Även om regelbunden besiktning eller revisionsbesiktning sker bör ägaren/innehavaren utföra regelbunden egenkontroll av de elektriska installationerna. En komplett checklista för egenkontroll av den elektriska anläggningen finns utgiven av Elektriska nämnden.

De flesta skador till följd av blixtnedslag orsakas inte av direkta träffar av blixten utan av nedslag som leds in via el eller telenätet. Sådan ledning kan liksom direkta träffar orsaka överhettning eller överslag i elledningar och andra metallföremål vilket i sin tur kan leda till brand.

Skydd mot inkommande överspänning via el- och telenätet är alltid att rekommendera i kulturhistoriskt värdefulla byggnader.

Skyddet består av en särskild installation i anslutning till inkommande ledningar. Kyrkor och vissa andra byggnader är genom sitt läge och sin utformning ofta mera utsatta för direkta träffar av blixten än andra byggnader och bör därför alltid ha ett fullgott åskskydd, lämpligen utfört enligt gällande standard.

Uppfångare och nedledare ska utformas och placeras med hänsyn till byggnadens utseende och fästas så att de inte skadar byggnaden i sig. Åskskyddsanläggningar bör regelbundet ses över av fackman.

Stölder av åskledare vid kyrkor är inte ovanligt. En rutin för att med jämna mellanrum kontrollera att åskledaren finns kvar är lämpligt.

Faktablad Elektriska nämnden > Pdf, 612.6 kB.